Predikan 990117
Predikan 990124
Predikan 990207
Predikan 990221
Predikan 990307
Predikan 990314
Predikan Palmsöndagen
Predikan Långfredagen
Predikan Påskdagen
Predikan 990411
Predikan 990418
Predikan 990425
Jesaja 57:15-19 1. Herren Gud är... långt bort men ändå nära. 2. Jag är... långt bort men ändå nära. 3. Helandet är... långt bort men ändå nära. ------------------------------------------------------- Har du rivit bort mossan i din gräsmatta ännu? Det är inte meningen att jag skall ge dig som har en trädgård dåligt samvete för att du inte sköter trädgårdssysslorna. Men när jag rev upp mossan därhemma, gav det mig en bild åt min predikan idag. Varför ska man ta bort mossan i gräsmattan? Den är ju också grön, precis som gräset. Den är ju mjuk att gå på, precis som gräset. Men ändå vill vi ha gräs och inte mossa i vår trädgård. Skillnaden är väl att mossan kväver allt liv där den växer fram, inte minst gräset. I kyrkoåret är temat för denna söndag "Växande i tro". Och vi ställer frågan: Vad är det som skall växa i Guds rikes trädgård? Bibeltexten vi skall läsa idag handlar om att få liv och att bli helad som människa, som församling och som folk. Textläsning Jes 57:15-19 1. Herren Gud är långt borta men ändå nära. I denna texten får vi en förklaring på var Gud bor. I höjden och hos den som är förkrossad och har ett ödmjukt hjärta. Herren vill visa att Han finns nära men att Han samtidigt är den som råder över allt och som skapar och ger liv. Han är centrum i alltet. Han väljer att bo hos några få utvalda. De ödmjuka och förkrossade. Vad kan detta betyda? -Vad är ödmjukhet? Genomgående i Bibeln beskrivs ödmjukheten som den främsta egenskapen hos den som vill leva nära Gud. Den beskrivs som den främsta vägen till ett rätt kristenliv. Den ställer mig i rätt förhållande till Gud och medmänniskor. Det är att se sakligt på sin ställning i förhållande till Gud och människor. -Jag inser att Gud är Herre över allt och alla. -Jag inser att jag själv är helt beroende av Gud för att leva rätt och att tjänandet av mina medmänniskor är den främsta uppgiften. -Vad är förkrosselse? Förkrosselse går hand i hand med ödmjukhet. Men man kan säga att förkrosselse är vägen till ett ödmjukt hjärta. Att vandra på den vägen är inget man gör med lätta steg. Den som är förkrossad har sannolikt blivit det tack vare prövningar och svårigheter i livet. Dessa prövningar har lett fram till den insikten att jag har inget utom närheten till Gud. Han är mitt allt. Allt annat kan plötsligt tas ifrån mig. Allt annat, förutom Gud, och nåden att få vara Hans barn. 2. Jag är långt borta men ändå nära När jag kommit så långt att jag förstår var Gud bor är det ju inte så långt bort att tänka hurdant liv jag själv lever. Lever jag i ödmjukhet? Är jag förkrossad? När jag öppnar mitt livs plånbok, vad finner jag där som är värdefullt för mig? I våra plånböcker kan vi ha mycket förutom pengar. Där finns körkort, där finns betalkort och kontokort och bensinkort, där finns foton på någon eller några jag tycker om, där finns medlemskort i någon förening som jag engagerar mig i. Där finns träningskort om jag vill kroppen i form. O s v... Vad finns i mitt livs plånbok? Vad håller jag fast i? Vad är mest värt för mig? Det finns en enda synd beskriven i texten vi läste. Girighetssynd, v 17. Att vara girig är att krampaktigt hålla kvar i det man äger och har. Och gärna tvinga till sig mer och mer. Rolf och jag träffade några pastorskollegor i ett samtal häromdagen. Samtalet kom bl a att krets kring vad vi är beredda att betala för förnyelse och väckelse. Man får nämligen vad man betalar för. Det är en lag som gäller i samhälle såväl som i det andliga livet. Vill jag uppleva andlig förnyelse och förändring i mitt liv så kostar det! Här finns ingen realisation! Tron har ett pris och det högsta priset har Gud själv betalat genom att låta sin son Jesus Kristus dö för mig och dig, för min synd och för din, för min girighet och för din. Det var sannerligen ett högt pris. Och för oss gäller samma lag. Vi får vad vi betalar! Den församling som inte är beredd att betala ett pris för förnyelse och väckelse i sin bygd kommer heller inte att få uppleva det. Den troende som inte är redo att låta tron genomsyra vardagen såväl som helgdag, kommer inte att få uppleva någon hjärtats förnyelse. Det har ett pris! Då upplever jag att jag predikar mycket till mig själv. Vad är jag beredd att betala? Jag känner att jag är långt borta. Samtidigt upplever jag att Herren är nära den som ser över sitt livs plånbok. Han är nära den som längtar och ber om hjälp att klara av ett ödmjukt liv. 3. Helandet är långt borta men ändå nära När texten talar om honom i bestämd form så handlar det om Israel som folk. Ett folk som har vandrat långt bort ifrån Herren. Ett folk som upplevt att Gud har hållit sig dold, v 17. Ett uttryck som jag fastnade för. Herren håller sig dold. Han är nära. Men han döljer sig för sitt folk. För att lära dem upplevelsen av att inte se Gud. En upplevelse som är hemsk, hopplös och som väcker hjärtats längtan efter att på nytt få leva öga mot öga med Herren Gud. Textens sista vers är ett fantastiskt löfte. Herren vill hela sitt folk. Han vill hela oss var och en personligt. Vi bär med oss så mycket var och en. Livet har lagt bördor på våra axlar som tynger vår vandring och som skaver på oss. Dessa skavsår som livet gett oss vill Herren hela. Han vill framförallt hela relationen mellan Honom och oss. Att den synd vi bär på skall bli förlåten. Och Jesu Kristi död ger oss förlåtelse för alla våra synder som vi vill bekänna. Han vill hela våra relationer. Han vill låta oss uppleva att relationerna helas oss emellan som troende i församlingar. Mellan olika församlingar och trosriktningar. Han vill hela vårt samhälle. Ja, jag tror faktiskt att Herren vill låta oss få uppleva helande också som samhälle. Att den svage i samhället blir sedd. Att våldet och brottsligheten bekämpas. Att sanningen bärs fram och inte lögnen. Att det samhälle som en gång kallades kristet och som har korset på sin nationssymbol skall uppleva en genomgripande väckelse på nytt. Till sist...på tal om mossa. Jag är övertygad om att Herren vill fortsätta att låta oss få uppleva liv och liv i överflöd. mossan i gräsmattan kväver livet. Och det som sker i vår församling och i andra församlingar i vår tid är att Herren Gud låter riva upp den mossa som har kvävt livet i församlingarna. Han river upp det och han samlar upp det och han vill bränna det. Han vill skapa frukt från våra läppar, står det. Det handlar om ordet som kommer över våra läppar. vi talar om att livet vittnar, och det gör det. Men budskapet är att vi sockså skall uppleva hur Herren gör oss frimodag att berätta om vårt hjärtas ädelsten. Om vår tro, som betyder allt för oss. Och att detta vittnesbörd skall ge frukt. Det gäller församlingen, men det gäller framförallt mig själv personligt. Och frågan kvarstår: Vet jag själv vad som kan kväva livet, om inte, så bed Gud om ögon så att du kan se! Jag vill till sist ge dig hälsningen från texten: Frid över dem som är fjärran, och frid över dem som är nära! säger Herren. Du kan sitta vid radion och höra denna predikan, eller i kyrkbänken. Du kanske läser den på "nätet". Upplever du att du är långt ifrån Herren eller är du nära? Har du en gång närmat dig honom, för att sedan dra dig ifrån honom? Upplever du att Herren håller sig dold för dig? Eller hör du till dem som upplevt Herrens beröring och som känner dig nära honom. Jag vill isåfall få bedja för er. Att du oavsett var du befinner dig skall få uppleva att du kommer närmare Gud. Får frid. Att längtan som är väckt inom dig skall bli besvarad. Längtan efter närhet till Herren Gud. Längtan att få leva ansikte mot ansikte, öga mot öga med livets Herre! Och jag vill be för dig som krampaktigt håller kvar i det som livet gett dig! Du som behöver hjälp att släppa något i ditt liv som kväver det liv som Herren Jesus vill ge dig! AMEN Gud välsigne dig!