Predikan 990117
Predikan 990124
Predikan 990207
Predikan 990221
1. Tag vara på Ljuset! vers 35-36
2. Att fyllas av otro. vers 37-41
3. Det finns hopp! vers 42-43
--------------------------
Dagens predikan är både hoppfull och samtidigt smärtsam. Punkterna i min predikan består av två utropstecken och en punkt. Punkten är ett smärtsamt konstaterande, medan utropstecknen är uppmaningar, nödrop, för att inte livet skall få ett avslut i en punkt...
Att trotsa Gud, är rubriken för predikan. Det påstås att varje människa i sin uppväxt går igenom några perioder av trots, trotsåldrar. Det finns några sådana under de allra första åren, och så finns det en lite kraftigare i tonåren. Det naturligtvis så att det är väldigt olika från person till person hur den tiden upplevs. Man tänjer på sina och sina föräldrars gränser för att testa hur det är att stå på egna ben och att ta konsekvenserna för sina egna handlingar. Ur detta formas en personlighet som står på egna ben. Detta är ju helt naturligt när det ligger på det mellanmänskliga planet. Men det finns också ett trots som riktar sig mot Gud. Och det är det som predikotexten handlar om idag. Låt oss läsa:
Johannes 12:35-43
Det finns en rubrik som följer just efter det stycke som vi läst. Tro och otro. Den rubriken skulle nog ha lyfts upp och satts just innan denna texten. För det handlar i högsta grad om skillnaden mellan tro och otro. Predikan kommer att följa nära texten idag. Mina punkter utgår ifrån några versar i taget. Och de första två versarna handlar om att ta vara på ljuset, medan det fortfarande lyser.
1. Tag vara på ljuset!
Vem som helst med lite livserfarenhet kan konstatera att livet består både av ljusa och mörka tider. Allting har sin tid, skriver Predikaren. Jesus undervisar här om att ta vara på ljuset medan det finns ibland oss. "Ännu en kort tid..." Det uttrycket är ganska laddat. Jesu tid här på jorden var verkligen mycket kort. Ändå så ändrades hela världshistorien tack vare denne man, som vandrade några korta år här ibland oss.
Tag vara på ljuset medan ni har det. Ni kan t o m själva bli ljus om ni tar vara på det, eller rättare: tror på det. Jesus, som är hela världens ljus, uppmanar oss att tro på honom. Då skall vi själva uppleva att ett ljus tänds inom oss. Och är vi bara tillräckligt "genomskinliga" så kan det ljuset också lysa för andra. Det kan komma mörka tider när vi behöver allt ljus vi kan få, när kroppen bryts ned av sjukdom, eller sorg drabbar. När olycka möter oss plötsligt, då får vi förlita oss till det ljus som lyser upp här inne. I en vers längre fram, vers 46 säger Jesus.
"Jag är ljuset som har kommit hit i världen för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret."
Det är slående att läsa att just som Jesus sagt dessa ord så står det att han lämnade dem och var försvunnen. Det skulle visa sig att han inte skulle undervisa ibland allmänheten härefter. Det finns en tid för att ta emot Jesus. Men det finns också tider då han inte låter sig finnas. Jag tror att det är många som gjort den erfarenheten att det plötsligt kommer tider när Jesus verkar vara borta. Men även om han upplevs så är han aldrig långt borta. Han är alltid nära, men vi kanske söker honom på fel ställen, eller på fel sätt. Jesus önskar att vi tar vara på de tillfällen då han välsignat oss särskilt, på så sätt att vi "gömmer" dem i vår hjärta. Och när vi behöver uppmuntran finns våra egna erfarenheter av Gud nära till hands.
2. Att fyllas av otro.
Centrum i den här texten är faktiskt ganska mörk. Här talas om att det finns många som inte tar emot, trots att de upplevt och sett mäktiga under. Man kan ju verkligen undra hur det kom sig att inte fler kom till tro under den tid Jesus vandrade här på jorden. De fick ju verkligen se mirakler, tecken på att Gud finns. Men alla dessa tecken var ändå inte nog, man tog inte emot. Detta är att trotsa Gud. Han pekar på vägen, men man skall minsann visa att man inte vill gå ditåt han pekar, utan man väljer en annan väg, otrons väg. Det står till och med att deras hjärtan hade hårdnat, förhärdats.
Det är märkligt när man läser om Jesaja och hans kallelse. Citaten är ju hämtade därifrån. Läs Jesaja 6:8-13.
Jesaja kallas att förstocka hjärtan, tillsluta ögon och förblinda ögon. Vilket fruktansvärt uppdrag! Men Gud låter det aldrig gå så långt att det inte finns ett hopp. Det talas om att en helig säd skall växa upp ur den stubbe som blir kvar av folket. Den heliga säden är Jesus Kristus och hans församling.
Jag kan ibland tycka att vårt folk är snubblande nära beskrivningen att man varken ser eller hör och att hjärtan är fyllda av så mycket annat att det inte längre finns något liv. Och så är det nog också. Men det finns hopp. Ur det som verkar helt livlöst kan Gud väcka liv.
Ibland önskar vi att det skulle ske lite mer av tecken och under ibland oss, för då skulle ju människor komma till tro. Sanningen är nog den att inte ens tecken och under är nyckeln till väckelse. Då hade ju hela judafolket varit troende efter Jesu vandring bland dem. Nej, det är nog inte så enkelt.
Vägen till människornas hjärtan är snarare korsets väg. Den väg som pekar mot Jesu kors, hans död för min och din skuld. Det frälsande korset. Jag skulle önska att jag än mer tydligt kunde tala om korset. Korset är den plats där människor kommer till tro. Jesu kors skiljer ljus från mörker, skiljer himmel från helvete, skiljer hopplöshet från meningsfullhet. Talet om den korsfäste Kristus öppnar ögonen. Det är oftast förenat med stor anspänning att tala om Jesus och korset. På något sätt är det som om Djävulen begriper att man sätter svärdet mot hans akilleshäl. Talet om korset är nämligen talet om syndens och ondskan förlust, och Kristi totala seger.
- - - -
3. Det finns hopp!
De sista versarna i texten talar om att det faktiskt finns hopp för människorna. Det finns en väg också för dem som trotsat. Det finns en väg hem till Gud. I dessa versar talas om några ur rådet som faktiskt inte kan blunda för att Jesus var Messias, de kom till tro. Trots att man gjorde allt man kunde för att smula sönder Jesu undervisning, så insåg de att Han var den Han sade sig vara. Guds son.
Rädda för vad människor skulle göra och säga, och rädda om sin position, valde de att inte öppet deklarera sin tro, men till någon måste de ju ha sagt det, annars hade det inte funnits med i texten här. Då hade de ju tagit med sig sin hemlighet i graven.
Det är märkligt vilket inflytande vi har över varandra.
-Vad skall folk säga?! är ju ett utryck som sätter stopp för många goda idéer och visioner. Det vilar en sån tyngd över människor i detta att vi alltid undrar vad andra skall tänka och tycka. Tänk om vi skulle fråga oss istället:
-Vad skall Gud säga?! då skulle vi säkert uppmuntras till en helt annan och öppnare livsstil. Tänk om vi vore mer angelägna om vad Gud tyckte om vårt liv än vad människor tycker, då skulle mycket förändras runt om oss.
Det finns hopp för människor! Hoppet ligger i talet om Jesu kors! Frälsningen ligger i att Jesus har dött och uppstått, för att vi skall dö med honom, bort från våra synder, och uppstå med honom, i evigt liv med Gud.
Gud välsigne dig!
Lars-Gunnar