Predikan 990117
Predikan 990124
Predikan 990207
Predikan 990221
Predikan 990307
Predikan 990314
Predikan Palmsöndagen
Predikan Långfredagen
Predikan Påskdagen
Predikan 990411
Predikan 990418
När Herren förnyar vår tro. Möter oss på nytt, till Ande, kropp och själ. Då påbörjas en process som måste få ta lite tid. Min predikan är en fortsättning från förra veckans predikan. Och jag vill fortsätta tala om min brottningskamp. Jag gläder mig oerhört över att Herren låter oss få uppleva förnyelse i församlingen. Att vi inte behöver åka på konferens eller väckelsemöte någon annanstans. Utan att det kan ske mitt ibland oss. Det skapar också förutsättningar för att inte bli enbart en plötslig kick utan att det får vara början till något nytt. Det handlar om att församlingen tillsammans påbörjar en vandring, att vi tillsammans möter glädje och sorg, mörkt och ljust i livet. Att vi tillsammans bär en längtan efter något mer. 2 Mos 13:17-22 Det finns en fras här som jag har tuggat på de senaste dagarna, i den 17:e versen, ”ty Gud tänkte att”. Menar Mose att han kände Guds tankar så väl att han kan skriva så? Vem kan se Guds tankar? Vem kan förstå hans beslut? ”ty Gud tänkte att...” Jag skulle ge mycket för att få se in i Guds tankar och planer för vår församling. Hur kan vi som goda förvaltare av det vi fått gå vidare utan att allt rinner ut i sanden? En annan märklig fras i texten är denna i vers 18, ”Gud lät folket ta en omväg”. Jag måste nog påstå att det är ett väl försiktigt uttalande. En liten omväg på sådär en 40 år... Det tog 40 år att vandra från Egypten till Israel, en vandring som rimligtvis inte skulle behöva ta mer än sådär en månad. Varför? Tyvärr lever inte jag så nära Herren som Mose gjorde så att jag kan läsa Guds tankar. Men förnyelsens uppgift är att 1. Närma oss Gud Det är när jag närmar mig Gud som jag lär känna mig själv. Det är därför som somliga har så svårt med närhet. De vill inte se sig själva. Alla relationer är beroende av närhet för att hålla. Därför är också församlingen ett hot för somliga. För när Herren förnyar tron och glädjen hos sitt folk så för han dem närmare varandra. Så nära att man inte längre känner att man kan dölja sin utsatthet och svaghet. Då passar inte de käcka överslätande kommentarerna längre. Då kommer man in i närkontakt med människor. Då kan man inte dölja sig bakom det som skedde för 10 eller 20 år sedan. Nej, då blir livet här och nu viktigast. Frågorna som jag brottas med idag. ”Församlingen är inget café där jag väljer en favorit och betalar och går. Nej, den är ett hem där husmanskost och festmat bjuds omväxlande och där vi hjälps åt med disken.” Petrus. Att inte fly det jobbiga, tråkiga och ibland svåra. Tillsammans ta itu med det. Då talar jag inte om städgrupper och serveringsgrupper, nej det handlar om det som måste tas itu med i våra relationer och våra ibland ganska trasiga liv. Detta är också en attraktion för människor som söker efter Gud. Det är först då vi som församlingsmedlemmar riktigt kommer i närkontakt med varandra som församlingen blir attraktiv. Blir tilldragande. Gemenskap kan man få i de flesta föreningar idag. Men människor söker knappast efter gemenskap, de söker efter djupa relationer. När vi blir ärliga mot varandra upptäcker vi också att livet har lärt oss något. Att livet tillsammans med Gud lär oss under själva vandringen. Det står om Israels folk att de vandrade både dag och natt. De värjde alltså inte ens för mörkret och det svåra. De vandrade för att de längtade. Varför en djupgående förnyelse? När Herren låter en människa uppleva något starkt så finns det ofta en anledning. Om nu Gud håller på att förnya, inte bara vår församling utan också Guds folk i hela vårt land. Så tror jag att det finns anledning till det. Tilltagande ondska Vi häpnar nog alla över hur mycket ont det finns i vårt samhälle idag. Att det onda blir så absurt i sina yttringar. Gud behöver då lyfta sin församling som en reaktion mot detta. Det funkar inte längre att bara passivt iaktta. Herren mobiliserar sitt folk för strid mot det onda. Kommande prövningar När detta sker kommer också tron att prövas och då kan man inte bara luta sig mot vad som en gång skett, utan då är det livsviktigt att relationen med Herren är levande och nära. Kommande väckelser När Herren förnyar oss är det också ett tecken på att tiden för väckelse närmar sig. Han vill förbereda oss att ta emot människor som längtar efter Jesus. När människor idag flyr från förtyck och dödande i Kosovo finns det en beredskap, om än dålig, att ta emot dem. när människor börjar upptäcka vilket liv man lever och vill fly ifrån ondskan, så är det viktigt att församlingen har en beredskap att ta emot dem. Herren går före I allt förnyelsearbete är det viktigt att ständigt påminna sig om att Herren går före. Både i mörka tider och i ljusa. Israels folks vandring var lång, men den var inte så lång att den inte hade ett slut. Till slut stod de där vid gränsen till det utlovade landet. Herren hade lett dem hem. Deras dröm var på väg att gå i uppfyllelse. Det måste påkpekas på nytt att Herren gick före. Han bestämde takten. Det var nog många som gärna både hade raskat på lite och andra som gärna stannat upp. Men Herren Gud bestämde takten. Viktig påminnelse i förnyelsearbete! Det har gått över 40 år sedan väckelsen drog fram och berörde många här i Ölmstad 1956. Står vi kanske på gränsen till att möta ytterligare en väckelse nu, en ännu mer genomgripande. Låt det vara vår bön och längtan. Och låt oss fortsätta att bedja om att förnyelseprocessen inte skall avta utan snarare tillta i vår församling och i kristenheten i stort. AMEN Gud välsigne dig!