Predikan 990117
Predikan 990124
Predikan 990207
Predikan 99-02-07
Ölmstad Allianskyrka
Förväntningar
Lukas 2:22-32
Predikan idag är inspirerad av olika händelser. Den första var ett telefonsamtal, den andra var förra söndagens predikan, och så hoppas jag att den är inspirerad av Helig Ande. För att det är bara den Helige Ande som kan ge liv åt mina ord.
1. Telefonsamtalet var med Anders Georgsson, som skall besöka vår kyrka om några veckor i samband med den gemensamma kampanjen med Pingstkyrkan. Han undrade över vilka förväntningar som fanns, och om det kan komma några som inte tror på dessa möten. Och av hans sätt att tala förstod jag att han var mycket inspirerad att få komma hit och att han trodde att människor skulle komma till tro på Jesus Kristus.
2. I predikan förra söndagen talade Ingvar Elofsson över sina erfarenheter som ny och ung pastor/evangelist. Och han berättade om ledljusen som han hade upplevt att Gud hade ställt utmed hans väg som ung och oerfaren pastor. Det var händelser där Gud grep in och på ett påtagligt sätt visade att Ingvar stod i rätt uppgift för livet.
Textläsning
Lukas 2:22-33
1. Över den här texten tycker jag att det står skrivet ett ord, FÖRVÄNTAN. Förväntan av olika slag. Josef och Maria bar nog egentligen inte på någon speciell förväntan, trots att de var i Guds hus, templet, så tror jag att de inte förväntade sig något speciellt utav besöket, annat än att "deras" son skulle omskäras och "helgas åt Herren". Men detta var en sed som utfördes enligt judisk lag, och därför gick de till templet helt enkelt för att så stod det i lagen.
Symeon däremot bar en helt annan förväntan. Det verkade som om han skulle spricka av förväntan på Gud. Han hade ledd av Anden gått till templet denna dag. Och han undrade säkert vad detta besök skulle innebära. Förväntan var stor. Var det möjligen så att tiden nu var inne för honom att få se sin övertygelse bli besannad? Han var nämligen övertygad om att Gud skulle låta honom få se Messias innan han dog. Var detta dagen för Gud att låta honom få se Messias?
Denna förväntan hade Anden lagt ned i honom. Jag funderade på hur det hade gått till när Anden la ner denna förväntan i honom. Hade Simeon sagt:
-Gud, om du låter mig få skåda Messias innan jag dör, så skall jag gå till templet minst en gång varje dag?
Eller hade han plötsligt vaknat en natt och förundrats över en dröm som var så tydlig som om han hade varit klarvaken. En dröm som gick ut på att han fick se ett litet gossebarn och det barnet var Messias. Vi vet inte hur denna förväntan hade lagts ner i hans hjärta, vi vet bara att den var nedlagd av den Helige Ande.
-------------------------------------
När jag talade med Anders Georgsson i telefon häromdagen så slog det mig att han var fylld av förväntan och denna förväntan inspirerade honom att förbereda sitt besök här med stor omsorg. Lika slagen som jag blev av hans inställning blev jag av min egen. Hur lite förväntningar jag själv innerst inne hade. Tror jag verkligen att människor skall komma till tro under dessa helger. Jag kunde inte svara ett självklart ja på den frågan. Har jag så lite förväntningar på Gud att jag inte tror honom om att människor skall få komma till tro? Ja, tydligen var det så just då. Men av någon anledning så börjar Gud vända min brist på förväntning till en stor förväntning. Och jag tror och hoppas att det är som i Symeons fall att det är Andens som lägger ned denna förväntningen i mitt hjärta. Och hela det här resonemanget ställer mig inför många frågor. Om människor skall komma till tro, vem skall då leda dem till kyrkan? Genast kom jag och tänka på en kvinna i vår gemenskap. hon är mycket aktiv, jag måste nog erkänna att hon gör mer i församlingen än vad jag själv gör trots att jag är avlönad och hon arbetar ideellt.
Hon gör mycket praktiskt i kyrkan, om man säger sådant som inte är så roligt att ta i. Det tar hon tag i med liv och lust.
Hon älskar barn och därför gör hon också i församlingens barn och ungdomsarbete en stor insats. Just nu har hon mer än fullt upp i söndagsskolan.
Hon har ögon för människor och gör ganska många besök hemma hos gamla och sjuka. Här gör hon betydligt mer än vad jag som pastor gör.
Eftersom hon är ute i bygden får hon ganska mycket kontakter med andra, och detta leder till att hon då och då tar med människor till kyrkan som normalt inte går hit. Hon kommer säkert att ta med några sökare till kampanjen om några veckor.
Dessutom, och det talar man ju egentligen inte om, är hon tydligen rätt förmögen. För hon offrar mycket till församlingens verksamhet och inte minst till missionen.
Vem är hon, denna superkvinna? Hennes initialer är N A. Hon heter Någon Annan. Själv har jag ganska stora förväntningar på henne, och jag tror att också du, om du är ärlig mot dig själv, ställer ganska stora krav på henne. Och jag börjar bli lite orolig, och det är jag för hennes skull. Någon Annan har sett lite trött ut på senaste tiden. Jag är rädd att hon håller på att bränna ut sig. Jag tror att vi har ställt alldeles för stora krav på henne. Och om hon lägger av, vem skall då ta alla hennes uppgifter? Det måste väl vi andra i så fall dela på, eller?
--------------------------------
Jag hoppas att församlingen skall fyllas av en helig längtan, en längtan och förväntan på att Gud kan använda oss. Utan att vi skall behöva "utmana honom", jag är övertygad om att vår längtan isåfall skall bli uppfylld. och om Anden lägger ned en förväntan i våra hjärtan kan den inte vara för stor eller för liten.
Om du bara har tro som ett senapskorn, så skulle du kunna befalla berget där att störta sig ned i havet.
Det är både små och stora förväntningar i en och samma mening. Och du, vi kan väl komma överens om att vi inte lägger fler uppgifter på Någon Annan. Hon behöver få en viloperiod i vår församling. AMEN Gud Välsigne Dig!